Jag har länge känt en känsla som inte går att sätta ord på. Jag vet precis vad det är men har inte kunnat förklara. Tills jag läste min systers blogg idag. Hon skrev ner precis det jag känner i otroligt fina ord. Tyvärr handlade inlägget om något väldigt sorgligt. Jag skickar många styrke kramar till dig sis!
Jag snodde en bit av texten just för att det passade så bra på mig med. Och jag tror att det finns flera som känner så. Jag hoppas det iaf.
"Tankarna virvlar runt i huvudet och från punkt A färdas den inte bara till punkt B utan flera punkter framåt. Och det är någonstans på vägen som jag tappar fotfästet och stänger av för fortsätter jag på samma sätt kommer jag någon gång gå under. Men det fina i allt det här är att även om jag själv inte alltid lyckas sluta tänka finns det en pojkvän som, kanske oftast utan hans egen vetskap, hjälper mig att stå upp. Och två familjer som gör det möjligt"
Ni hittar min syster och hela texten här : http://thole.blogg.se/
Fina du!
SvaraRadera