Dock får jag lite skuldkänslor mot prinsessan. Hon är så förstående och söt mot mig. Men jag märker att hon tycker det är jobbigt att mamma inte orkar. Jag kan inte bära henne eller leka med henne på samma sätt längre. Och jag märker att hon saknar det. Hon blir mer och mer pappig av sig. Och varje dag frågar hon om jag mår bra och om vi kan åka på utflykt. Ibland är det bara att bita ihop. För den lyckan hos henne när jag säger att jag mår bra och att vi kan leka är ovärderlig. <3 mammas fina duktiga lilla hjärta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar